Kennel La Padrona - Cane Corso - Liten kvalitetsuppfödning i familjemiljö

CANE CORSO - RASFAKTA

KORT HISTORIK

Det finns inte mycket material att utgå från för den som vill rekonstruera rasens ursprung. Några entusiaster har dock försökt samla de sparsamma men viktiga pusselbitar som finns att tillgå. Cane Corsons historia tycks gå tillbaka ända till de uråldriga italienska folken, och den sträcker sig sedan genom Romarrikets uppgång och fall, genom medeltiden och ända fram till vår tid. är således en mycket gammal ras som i stort varit sig lik sedan Romarriket. I modern tid har den varit hotad att försvinna, men räddats av ett antal entusiastiska personer. Rasen är fortfarande ganska ovanlig, men det finns ett stabilt avelsunderlag, och rasen tycks sakta vara på uppgång. År 2002 fanns i Sverige över 100 st Cane Corso registrerade, och 9 februari samma år bildades en förening för rasen: Ras- och Avelsförening Cane Corso med förkortningen R.A.C.C..

När det gäller själva rasnamnets etymologi finns några hypoteser, även om ingen av dem med säkerhet kan anses bekräftad. Man anser dock att det finns en trolig koppling till det grekiska ordet "kortos" = vägg och det latinska ordet "cohors" = gårdsvaktare.

Rasen har följt människan under lång tid och har använts till många olika uppgifter. Mest har den varit väktare av hus och hem, men den har även använts som jakt- och stridshund. Enligt en studie som gjorts av AICC (Associazione Italiana Cane Corso) år 1998 har Cane Corson haft militär användning. Så skedde till exempel 1137 vid Montopoli de Sabina, som ligger nära Rom, enligt ett mycket gammalt dokument av en okänd författare från Montopoli. Man har också funnit små öppningar vid markplanet i bevarade medeltida hus i området. Bakom öppningarna finns rum som varken lämpar sig till människoboningar, gris- eller fårhus. Man tror att dessa har fungerat som kennelutrymmen.

Rasen har bestått genom mycket bistra tider. Det betyder att det naturliga urvalet har gallrat hårt bland individerna, och att endast de hundar som klarade sig utan mycket omvårdnad samt gjorde god nytta för sig har fått överleva och fortplanta sig. Allt detta märks fortfarande klart i rasen som förblivit stark, frisk och harmonisk i kropp och psyke. Det tar sig också uttryck i att hundarna uppvisar oförstörda instinktiva förmågor som hör till överlevnad och fortplantning.

Corson har behållit en kamp- och stridslust från sina förfäder bland Molosserna och de Romerska stridshundarna. Denna kamplust har dock balanserats och modifierats genom att hundarna sedan levt som gårdshundar i nära kontakt med människor, vilket kräver en förmåga att veta när aggression är påkallad och när den inte skall förekomma. Corson är målinriktad och kan mobilisera kraft och mod när det behövs, samtidigt som den om den är uppfostrad på rätt sätt är känslig och lyhörd för signaler från sin ägare.

RASKARAKTÄR

Corson är således en ras som har samlat mycket av de bästa "hundegenskaperna" i sig. Den är en trogen kamrat, angelägen om att vara sin ägare till lags. Den är en god väktare med mod och kraft när det behövs utan att vara "trigger-happy", grälsjuk eller allmänt stridlysten. Den är lugn och stabil utan att vara loj eller trög, som en del andra, större mastiffer kan vara. Tvärt om är det en hund med fart och energi. Den har en avsevärd självständighet samtidigt som den är intelligent och lättlärd och gärna vill vara till lags. Den är lojal och trofast mot sin "flock" (med vad den kan innehålla av vuxna och barn i familjen, katter, andra hundar etc.) och har gott minne för vilka som är välkomna vänner i familjen.

En ytterligare fördel är förstås att hundarna som regel är friska och problemfria med mycket få ärftliga sjukdomar. Vidare har en corso som regel svagt eller inget jaktintresse, vilket förstås är en fördel för den som vill ha en sällskapshund eller en hund att träna och använda för andra, "icke-jaktändamål". Det faktum att rasen förr i världen lär ha använts till farlig jakt, såsom vildsvins- och grävlingsjakt, har inte lämnat spår i någon märkbar jaktinstinkt som sådan.

 

RASSTANDARD

Användningsområde: Vakthund FCI- klassifikation: Grupp 2, sektion 2,2

Bakgrund: Rasen hästammar främst från de gamla romerska Molosserhundarna. Från att tidigare varit spridd över hela Italien har rasen under senare århundraden bevarats i och runt regionen Apulien i södra Italien. Rasnamnet kommer från latinets "cohors", som betyder "försvarare och väktare av gården".

Helhetsintryck: Cane Corso skall vara en medelstor till stor hund, robust och kraftig men ändå med en viss elegans. Den skall ha kraftfull och torr muskulatur.

Viktiga måttförhållanden: Huvudets längd skall närma sig 36% av mankhöjden. Rasen skall vara något längre än den är hög.

Uppförande/karaktär: Cane Corso är väktare av egendom, familj och boskap. Rasen är synnerligen vig och den är lättlärd. Förr användes den till att driva boskap och till jakt på storvilt.

Huvud: Huvudet skall vara stort och typiskt för en moloss. Skallens och nosryggens plan skall vara något konvergerande.

Skallparti: Skallen skall vara bred. Vid okbågarna skall bredden vara densamma eller något överstiga skallens längd. Skallen skall vara konvex i sin främre del för att sedan bli tämligen flat i förlängningen mot nackknölen. Pannfåran skall vara markerad.

Stop: Stopet skall vara markerat.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart och stor med stora, vida näsborrar. Den skall ligga i linje med nosryggen.

Nosparti: Nospartiet skall vara tydligt kortare än skallen, kraftigt och kvadratiskt. (nosparti och skalle skall förhålla sig som 1:2) Det skall vara nästan lika brett som långt med parallella sidolinjer. Nosryggens profil skall vara rak.

Läppar: Läpparna skall vara måttligt nedhängande och täcka underkäken så att nospartiets nedre profil bildas av läpparna.

Käkar/tänder: Käkarna skall vara stora, kraftiga och böjda. Svagtunderbett. Tångbett tolereras men är inte önskvärt.

Ögon: Ögonen skall vara medelstora, ovala, svagt framträdande med rakt framåtriktad blick. Ögonkanterna skall vara väl åtliggande. Ögonfärgen skall vara så mörk som möjligt i harmoni med pälsfärgen. Uttrycket skall vara intressant och uppmärksamt.

Öron: Öronen skall vara trekantiga, hängande och vara högt och brett ansatta, väl ovan okbågarna. Kuperade öron har nästan alltid formen av en liksidig triangel.

Hals: Halsen skall vara stark, muskulös och lika lång som huvudet.

Kropp: Kroppens längd skall något överstiga mankhöjden. Kroppsbyggnaden skall vara kraftfull men inte undersätsig.

Manke: Manken skall vara markerad och högre än korset.

Rygg: Ryggen skall vara plan, mycket muskulös och stram.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kort och starkt.

Korset: Korset skall vara långt, brett och svagt sluttande.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara välutvecklad i tre dimensioner och nå till armbågarna.

Svans: Svansen skall vara tämligen högt ansatt och mycket tjock vid roten. I hemlandet är den oftast kuperad vid fjärde kotan. Under rörelse bärs den högt, men aldrig rullad eller rakt upprättstående.

Hud: Huden skall vara tämligen tjock och ganska stramt åtliggande.

Päls: Pälsen skall vara kort, glansig och mycket tjock med någon underull.

Färg: Svart, blygrå, skiffer, ljusgrå, ljust fawn (gulaktig), hjortröd och mörkt fawn, brindle. Den svarta eller grå masken hos fawnfärgade och brindlefärgade hundar skall inte sträcka sig över ögonen. En liten vit fläck i bringan, på tåspetsarna och nosryggen tolereras.

Mankhöjd: Hanhund: 64-68 cm, Tik: 60-64 cm. En avvikelse på +/-2 cm tolereras.

Vikt: Hanhund: 45-50 kg, Tik: 40-45 kg.

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Framställ: Skulderblad: Skulderbladen skall vara långa och snedställda. Skuldrorna skall vara mycket muskulösa.

Överarm: Överarmarna skall vara starka.

Underarm: Underarmarna skall vara raka och mycket kraftiga.

Handlov: Handlovarna skall vara elastiska.

Framtassar: Framtassarna skall vara som kattassar.

Bakställ: Lår: Låren skall vara långa och breda med konvex bakre linje.

Underben: Underbenen skall vara starka och torra.

Has: Haslederna skall vara måttligt vinklade.

Mellanfot: Mellanfötterna skall vara kraftiga och seniga.

Baktassar: Baktassarna skall inte vara fullt lika kompakta som framtassarna.

Rörelser: Rasen skall röra sig med långt steg. Traven skall vara utsträckt. Trav är den gångart rasen föredrar.

Allvarliga fel: * Skallens och nosryggens plan är parallella eller konvergerar för mycket.
* Nosparti där sidorna konvergerar.
* Nostryffel som delvis saknar pigment.
* Saxbett, uttalat underbett.
* Svans som är ringlad eller vertikalt buren.
* Kontinuerlig passgång i trav.
* Storlek över eller under angivna mått .


Diskvalificerande fel:
* Skallens och nosens plan divergerar.
* Nostryffel som helt saknar pigment.
* Nosrygg som är konkav eller konvex, s.k. romersk näsa.
* Överbett.
* Ögonkanter som helt eller delvis saknar pigment.
* Blå ögon.
* Skelögdhet.
* Svanslöshet, medfödd eller förvärvad kort svans.
* Päls som är medellång, slät eller har fransar.
* Färger som inte finns upptagna i standarden samt stora vita fläckar.


Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.